Faror för strutsen

Livet på savannen är inte alltid lätt och strutsen har fått anpassa sig till miljön och dess invånare för att leva ett så säkert och långt liv som möjligt.

Hjälpsam fågel

Strutsar lever tillsammans med zebror och antiloper på savannen vilket fungerar bra då djuren hjälper varandra på olika sätt. Zebror och antiloper yr upp frön, insekter och rötter ur jorden som är lätta för strutsen att sedan norpa åt sig. Strutsarna hjälper i sin tur gruppen genom att spana efter faror, så som lejon och andra köttätare, på savannen. Med sin höga höjd och skarpa syn kan strutsarna se faror på långt håll och varnar då de andra i tid så att de kan springa iväg. Strutsens syn är så bra att den kan se en labrador på 3,5 kilometers avstånd och de kan också urskilja färger så som grönt, som gräs, och rött, som hanens hals under parningsperiod.

Hjälpsam fågel
Hjälpsam fågel

Fiender

Strutsen har många fiender, till exempel lejon, leoparder, hyenor och geparder, men har en del knep för att överleva. Först och främst är strutsen en av de få djur som kan springa ifrån en leopard, men dess ben kan även skada hotande fiender. Strutsens starka ben kan sparka lika hårt som en känguru och kan ha ihjäl ett lejon. Strutsen har också en knivskarp ca 8 centimeter lång klo som kan skada faror ordentligt. Strutsen kan bara sparka framåt, så om du någon gång står inför en arg struts ska du lägga dig ner på marken och skydda huvudet, strutsen kommer så småningom bli uttråkad och gå därifrån. Strutsens kycklingar är mest utsatta i gruppen på savannen då de inte är lika snabba som sina äldre, dock växer dem fort och kan snart försvara sig själva. Om faror hotar då kycklingarna fortfarande är unga lurar hanen iväg den annalkande faran så att honorna kan fly med de små. Om faror kommer för nära utan chans till flykt lägger sig strutsen ner och sträcker ut sin långa hals längs med marken. Färgen på strutsens fjädrar kamouflerar fågeln och faror har svårt att hitta sitt tänkta byte. Och myten om att strutsen stoppar huvudet i marken när den är rädd? Det är och förblir en myt, men det kan ibland se ut som att fågeln har huvudet i marken då den letar efter mat.

Utrotningshotad?

En annan av strutsens mest farliga fiender är, såklart, människan. Människan har sedan länge jagat strutsen för dess kött men framförallt dess fjädrar och skinn. Numera är inte strutsen utrotningshotad, men under 1700 talet fanns det inte många strutsar kvar på jorden, då för att strutsfjädrar var högt eftertraktade av framförallt kungligheter som den Engelska drottningen Elizabeth den första och den Franska drottningen Marie Antoinette. Det som räddade strutsarna på den tiden var, tokigt nog, bilen. Strutsfjädrarna såg pampiga ut på hästryggen, men blev rufsiga av de öppna bilarna de fina damerna åkte runt i.

Kort därefter blev strutsuppfödning mer och mer populärt och strutsarna har sedan dess varit säkra från att bli utrotningshotade.